Kan sätta ett stort vackert kryss i rutan "Föreläst i 45 minuter" efter dagens bravader. Så skönt! Föredraget skulle börja kl 13.15 och jag hade hållt mig lugn hela dagen. Jag kände mig dessutom säker på materialet och det var få personer som skulle lyssna så jag intalade mig att det var onödigt att bli nervös. Men enda sedan vi fick uppgiften har jag ändå känt av en klump i magen då jag tänkt på den här dagen. När jag gick upp för trappan som ledde till lektionssalen var det ungefär en kvart kvar tills jag skulle dra igång mitt föredrag och då slog nervositeten till. Det ilade liksom till i magen och den knöt ihop sig. Jag började spänna mig och blev lite obekvämt torr i munnen.

Så himla klassiskt citat på denna bild men ja, kanske för att det är sant?
Hur som haver. När jag kommit halvvägs i föredraget kände jag efter igen och nervositeten var borta. När jag var klar blev jag så lätt. Det var som att gå på moln och någon hade dessutom klistrat ett leende på mina läppar. Kände mig bäst i världen. Typ världens bästa känsla.
