dagens, veckans, kanske till och med årstidens fundering...

Hur kommer det sig att det fenomen vi människor hittat på kan vara så obeskrivligt idiotiskt och svårfångat?
Jag pratar om tid. Tiden.
Den som ständigt gör fel och inte passar in i planeringen. Antingen går den alldeles för långsamt och verkar ha frusit fast för alltid. Eller så rinner den som en forsande flod förbi utan att man hinner dricka en endaste liten droppe.
Så typiskt att tiden bara rinner en genom fingrarna så här i tentatider. Ändå slösar jag de få små dropparna jag har på att blogga eller uppdatera instagram. Då uppstår en till fundering.
Hur kan jag som är människa vara så obeskrivligt idiotisk?
 

har tydligen inte hunnit fota sedan sommaren blev höst. så här är två alldeles för somriga pluggbilder.
 
 

jag hinner inte nu, vi hörs sen!

 

dina snabba klackar mot kullerstenen

Ja, det har skett igen. Tiden har rusat. Men det är söndag -dags att catcha up! Så mycket som jag pluggat idag har jag nog inte pluggat på hela terminen. Och jag har inte ens suttit så många timmar idag. Men disiplinen är på väg och motvationen har stigit drastiskt under dagen. Likväl som tentapaniken. Mindre än två veckor kvar.
 
Bjussar på ett par bilder från helgens togafest, och så lite matbilder förstås. Vi knöt ihop en brunch på lördagen, från flottig bacon till fräscht fruktfat. Solen sken och humöret var på topp i Idas nya fina lägenhet.